De fruktade och vördade Aghoris

Ibland känner jag för att sjunka in i en färgstark och levande indisk Bollywoodfilm. Färgerna, musiken och kulturerna som målas upp kan vara både fascinerande och intensiva att uppleva. En gång såg jag en indisk skräckfilm som blandade magi, demoner, häxkraft och healing på ett sätt som kändes både gripande och oväntat. Filmen hade en stark medial känsla och blev för mig en sällsam kombination av underhållning och inre insikt. Det var något i berättelsen som kändes djupare än vanligt. En andlig närvaro svävade över scenerna och förmedlade ett budskap om något uråldrigt. Det mediala temat väckte tankar, skapade nyfikenhet och öppnade dörrar till det som inte alltid går att förstå med logik.

Mötet med Aghori och verklighetens överraskning

I filmen dök det upp en grupp vid namn Aghori som hade en tydlig koppling till svart magi och ockult visdom. Jag hade aldrig tidigare hört talas om dem och utgick från att de var uppdiktade för dramatisk effekt. Men filmens sätt att skildra dem var så övertygande att jag blev nyfiken och började söka efter mer information. Till min stora förvåning insåg jag att Aghori inte bara existerade i filmens värld utan även i verkligheten. De lever än i dag i Indien där deras närvaro väcker både respekt och fruktan hos lokalbefolkningen. Det var svindlande att förstå att detta extrema levnadssätt inte bara var fiktion utan något som människor faktiskt väljer att ägna sina liv åt i djup tro och hängivenhet.

Aghori och deras andliga ideal

Namnet Aghori kommer från sanskrit och syftar på något skrämmande som inte känner till mörker. Dessa heliga män betraktas som en särskild grupp inom hinduismen och kallas ofta Sadhus. Aghori håller till i nordöstra Indien, framför allt kring Varanasi, där de vistas på kremeringsplatser och utövar sina ritualer. De tillber Shiva som är både skapare och förgörare. Enligt deras tro finns Gud i allt, både i det levande och det döda, det rena och det orena. En Aghoris främsta mål är att nå Nirvana och bryta cykeln av återfödelse, och det gör de genom att släppa all förankring till den världsliga illusionen.

Lärlingens väg till befrielse från det jordiska

Vägen till att bli en Aghori är lång och prövar både kropp och själ. För att inleda resan måste man hitta en mästare som vägleder en under tolv år av strikt träning. Lärlingen måste lyda varje instruktion utan ifrågasättande. Ett första steg är att finna ett människokranium, vilket används för all mat och dryck. De följande åren tillbringas vid kremeringsplatser i intensiv meditation, ritualer och total försakelse av det materiella livet. Aghoris menar att äckel skapar fäste vid det jordiska, och genom att medvetet utsätta sig för dessa känslor befriar man sig från bindningar. Det är en väg fylld av prövningar som syftar till att lösa upp själens fängsel och öppna portarna mot friheten.

Ritualer utan gränser och kraftens uppvaknande

Under dessa år får ingen ritual påverka den blivande Aghorin, oavsett hur extrem den kan verka. Skulle rädsla eller avsky uppstå, anses han ännu inte redo att gå vidare. För varje utförd ritual utvecklas hans andliga och ockulta förmågor, och han får tillgång till healing och synska insikter genom sin mästares vägledning. Ritualerna kan inkludera blodsoffer och i vissa fall även kannibalism. Meditation sker ofta insmord i kremeringsaska, sittandes nära eller ovanpå ruttnande kroppar. Denna aska betraktas som helig eftersom den representerar slutet på livscykeln. Aghoris menar att genom att tänja gränserna mellan rent och orent försvagas den världsliga illusionen och kontakten med det gudomliga förstärks.

En sista utväg för de fördömda och förlorade

För att bli en fullvärdig Aghori måste alla prövningar vara genomförda enligt mästarens vilja. Alla band till det tidigare livet måste vara kapade, vilket innebär att man aldrig mer får besöka familj, vänner eller barndomshem. De lever utanför samhällets normer men ses ändå med vördnad och respekt av många. De äter det som erbjuds dem eller det de själva finner, oavsett om det är sopor, avföring, ruttnande kött eller kroppsvätskor. Inget betraktas som orent eftersom Gud anses finnas i allt. För att förstärka sin inlevelse använder de alkohol och växter med narkotisk verkan. Trots sitt liv i utanförskap söker människor sig till dem vid andlig nöd, när andra vägar har misslyckats och hoppet nästan försvunnit.