Berättelse om rökelse

Rökelser och dofter har länge associerats med gudomlighet och skydd. I tusentals år och i kulturer över hela världen har beskydd mot ondska varit av stor betydelse. Så även idag. En person som arbetar med tarot kan be tarotguiderna om beskydd, så att det tarotguiderna får fram inte kan påverka kortläggaren på ett negativt sätt.

En sierska, en spåkvinna och en spådam använder sig av olika verktyg för att skydda sig själva och byggnaden de befinner sig i. En del spåkvinnor använder sig av ljus i olika färger, en del av kristaller. Många inleder och avslutar sina dagar med en bön. Vilken tro man har och vilken syn man har på andlighet, skiljer sig mycket från sierska till sierska.

Bland de som arbetar med healing är det vanligt att man ber ärkeänglarna om hjälp. När flera medium träffas i grupp sätter man sig vanligen i en ring, tar varandras händer, och ber en bön om beskydd och ljus för att ingenting ont eller ”negativt” skall kunna ta sig igenom till vår dimension och in i cirkeln. Många känner från TV igen denna seans. Seansen inleds oftast med en bön, men viktigast vid en seans är att ingen släpper varandras händer så att cirkeln bryts.

Sierskors gåvor kan skilja sig väldigt mycket åt. Vissa sierskor kan ha sanndrömmar och få meddelanden från andevärlden till sig i sina drömmar. När man arbetar som medium kan man vara klarhörande och höra vad anden säger, man kan vara klarseende och se bilder inom sig, men även se andliga filmsekvenser. Medium brukar säga att de ser andar med sitt ”tredje öga”. Det finns även medium som kan se andarna bland vanliga personer - andarna kan sitta för sig själva i en folksamling iklädda kläder från en annan era.

Denna gåva är inte lika vanlig som gåvan att se med sitt tredje öga. Många medium är klarkännande, vilket betyder att man till exempel kan känna av en smärta som anden hade när han levde. En haltande ande kan göra att ett klarkännande medium också haltar. Det finns även en annan form av klarkännande, vilken att förklara, ibland också för dem som har den gåvan. Här handlar det om att bara veta saker. Du vet inte hur du vet, det du vet, du har inte hört det, du har inte sett det, du bara vet det.

De gåvor en sierska kan ha är många. Ett fjärde exempel är förmågan att känna in lukt. Befinner sierskan sig i ett hus där någon slags aktivitet pågår, kan hon helt plötsligt blir överväldigad av till exempel en stark blommig parfym, cigarrök, m.m. Vid ett tillfälle där en grupp människor gick kurs i att utveckla sina mediala förmågor, upplevde en av kursdeltagarna detta lukt-inkännande. Det enda kursdeltagarna fick veta om personen de skulle skicka healing till, var kvinnans namn. När sessionen var avslutad fick alla deltagare berätta vad de fått till sig om kvinnan de skickat healing till. Kursledaren skriver ned denna information och vidarebefordrar den till kvinnan, för att kvinnan skall kunna bekräfta eller dementera informationen.

En av sakerna kursledaren hade på sin lista var ovanlig. En av deltagarna hade känt en stark pizzalukt under sessionen, och hon kunde bara inte förstå att ingen annan i rummet känt lukten. Vid nästa kurstillfälle berättade kursledaren för kursdeltagaren att den helade kvinnans lägenhet ofta luktade pizza, men att ingen visste varför.

-”Detta är ganska otroligt”, sa kursledaren. ”En kvinna, du vet inte vad hon heter, var hon bor, eller hur hon ser ut, men du känner miltals därifrån att det luktar pizza i hennes lägenhet!”

De flesta av oss har vid något tillfälle känt doften av rökelse och själva tänt en rökelsesticka eller rökelsekon. Vi har fått reda på att det ska vara både renande och till hjälp vid meditationer när doften från vissa rökelser fyller rummet. Men var kommer detta bruk av rökelse ifrån och varför används det vid aktiviteter av andlig karaktär? Man kan finna en användning av rök från aromatiska växtdelar i de flesta kulturer runt om i världen, men innan vi går in på det vill jag nämna något om det mänskliga luktsinnet.

Det tar ca 2 sekunder för en lukt/doft att färdas från näsan till den del av hjärnan som kallas för det limbiska systemet. Det limbiska systemet sägs vara sätet för känslor, uppförande, kreativitet, långtidsminne och omedvetna aktiviteter så som hjärtslag, andning och hormonproduktion. Denna del av hjärnan lagrar även information om varje lukt man känt och reagerar på dem.

När vi känner en lukt, vare sig det rör sig om nybakat bröd, rökelse eller rutten lök, arbetar vår hjärna på en undermedveten nivå med att analysera denna lukt för att komma fram till ett beslut om vi känner igen lukten, tycker om den, eller rentav ogillar den. Detta kan ge en förklaring till varför effekten av vissa dofter kan framkalla starka och omedelbara minnen av tidigare upplevelser. Dofter kan ge en överväldigande reaktion, behaglig som obehaglig, på ett sätt som ingen annan sinnesförnimmelse kan ge. Med detta sagt vill jag färdas tillbaka i tiden för att berätta lite om den doft som haft en stor roll i historien, doften av rökelse.

Det finns historiska bevis på att våra förfäder runt om i världen har använt sig av rökelse i religiösa och medicinska syften. På engelska heter rökelse ”incense” vilket härstammar från latinska verbet ”incendere” vilket betyder ” att brinna”. De flesta öppna eldar förr i tiden fungerade som en sorts insektsmedel och vissa trädslag, löv, plantor och kådor hade större effekt än andra.

Om man kunde ”röka” bort de dåliga insekterna kunde nog röken (trodde man) vara effektiv på olika sjukdomar, onda andar och för att rena luften från negativitet. Många av oss har säkert hört talas om hur Nordamerikas indianer bränner salvia med förhoppningen att röken driver bort negativa energier och återställer energibalansen. Nästan alla arkeologiska fynd om rökelse rör sig om ett religiöst bruk av dem. Det känner man till genom inskriptioner på tempelväggar och fynd av kåda i gravar från 4000-talet f.Kr.

I de antika kulturerna ansågs alla väldofter ha ett gudomligt ursprung och genom att bränna ett material som skapade väldoft bjöd man in gudarna till sitt hem/tempel. En avliden persons själ kunde få samma doft som gudarna genom röken från rökelsen och på så sätt kunde själen lättare få tillträde till de gudarnas säte. I Mellanöstern, Egypten, Mesopotamien och Babylonien blev användandet av rökelse mycket viktigt och utvecklade sig även till en stor och betydande inkomstkälla. Den mest använda rökelsen var kåda av frankincense/olibanum, myrra och storax men även träslag som cypress, sandelträ och cederträ.

Röken från rökelsen ansågs rena bättre än vatten genom att den renade på en högre nivå, på den gudomliga nivån. Doften attraherade gudarna men kunde även göra en person mer gudomlig. Orakel använde sig av rökelse innan de gav en spådom, tempel renades med doften från kåda och oljor och varje ny byggnad invigdes med rökelse. Allt behövde ha en doft attraktiv för gudarna. Från dessa antika kulturer spred sig användandet av rökelse runt om i världen. För Mayaindianerna och andra sydamerikanska kulturer var rökelsen gudarnas ”mat”. Aztekerna använde mycket rökelse i sina tempel och den största guden Quetzalcoatl sägs ha älskat dess doft. Rökelsen kan ha dolt lite av blodslukten från de mänskliga offren.

De äldsta fynden av rökelse i Kina är från 1500-talet f.Kr. och den religiösa användningen av rökelse tros ha kommit med buddistiska munkar på 100-talet. De första kristna använde sig av rökelse under sina ceremonier och den katolska kyrkan bibehöll den traditionen. Men inte alltid skulle rökelsen lukta gott, som i fallet av en medeltida katolsk mycket illaluktande rökelse som framställdes av en häxmästare, då dess rök skulle skydda mot häxor, trollkarlar, demoner, vampyrer, spöken och andra otyg som ansågs vara djävulens medarbetare.

Sammanfattningsvis var rökelsens syfte för det mesta av gudomlig karaktär. Den skulle föra en närmare gudarna, beskydda, rena och bota. Rökelse har i många fall blivit något vardagligt. Som exempel kan vi ta stenar och pärlor. Det är idag mycket vanligt att som hobby tillverka sina egna halsband eller armband och det finns många affärer som är fulla av allt du kan tänkas behöva. När du kommer in i en sådan affär känner du ofta lukten av rökelse som brinner någonstans i bakgrunden.

Det skiljer sig naturligtvis mellan olika personer, men det är ganska vanligt att en sierska/spåkvinna/synsk/spådam och andra liknande yrkesgrupper som arbetar med healing har stor kunskap inom både rökelser och kristaller idag. Gör en sökning på nätet på ord som: tarotlinjen, spådom online, tarot online, medial vägledning, spålinje och spålive, och ring de spåkvinnor vars profilbeskrivning innehåller termen ”utbildning inom rökelse”.

Lycka till och ha en härlig dag i dofternas tecken!

Artikelförfattare: I. Johansson