
![[@title]](https://res.cloudinary.com/redhatholdings/image/fetch/w_900,h_519,c_fill,q_auto,f_auto/https://www.synskonline.se/uploads/agent_blog_dev/vgsklet-vi-helst-vill-slippa.png)
Det finns vägskäl i livet som känns spännande, som ger oss ny energi och öppnar portar mot något nytt och ljust. Sen finns de andra, de där vägskälen vi helst vill slippa, de som dyker upp när någonting brister, när livet tvingar oss att välja trots att vi egentligen bara vill hålla fast vid det som är bekant.
När själen viskar och vägen skaver
Det är ofta just de svåraste vägvalen som öppnar upp mest utrymme för vår själs resa. När vi står inför separationer, avslut, eller de där tunga besluten som kräver mod vi inte visste att vi bar inom oss, då skaver vägen. Men själen vet, den viskar, leder oss sakta och ibland måste Universum nästan puffa oss framåt för att vi inte ska fastna.
Att våga släppa taget
Det smärtsamma med dessa vägskäl är ofta förlusten, att släppa taget om det välbekanta, även när vi innerst inne vet att det inte längre tjänar oss. Det kan vara relationer, arbeten, gamla mönster eller till och med en identitet vi vuxit ur. Men varje gång vi vågar säga ”jag väljer mig själv, jag väljer min sanning”, så skiftar energin och dörrar öppnas.
En högre mening
Det vägskäl vi helst vill slippa är ofta den plats där våra guider står som närmast. Det är där stödet kommer i form av tecken, drömmar och intuition. Det är också där vi lär oss att tilliten inte handlar om att veta, utan om att våga ta steget i mörkret, i vissheten om att ljuset väntar längre fram.
























