Allt har en tid och en plats

Mitt liv har i väldigt många år präglats av missbruk av droger och alkohol. Jag har alltid varit ensam, jag bodde även på gatan i väldigt många år och jag frågade mig väldigt ofta: Varför just jag? Vad har jag gjort för fel? Jag kunde inte alls se att mitt liv styrs av mina handlingar, att jag hade hamnat där jag hamnat som ett resultat av medvetna handlingar styrda av enbart mig. 

I många år hade jag trott att alla mina problem hade skapats av andra människor än jag själv. Jag var i stort behov av självinsikt, hjälp och healing. Efter många år av självförnekelse träffade jag, utan att leta aktivt efter en partner, John. John skulle visa sig vara mitt livs kärlek. Jag tror att John och jag möttes genom medial vägledning för det kändes verkligen som att det var meningen att han och jag skulle mötas. Allt har en tid och en plats så att säga.

Tyvärr var John likadan som jag, dvs. även han var missbrukare och hemlös. Sakerna vi gjorde tillsammans var varken hälsosamma eller lagliga. När jag tänker tillbaka på min och Johns första tid ihop, är jag tacksam för kunskapen den gav mig, men jag beklagar också att vi gjorde som vi gjorde. Hur som helst började John och jag prata mer och mer med varandra och vi båda insåg att detta inte var ett liv vi ville leva. 

Vi hade ett långt och insiktsfullt samtal om hur vi såg på vår framtid när vi satt ute på en bänk nere vid vattnet. Vi var vid detta tillfälle fullt nyktra i vår misär och vi hade alla abstinensbesvär man någonsin kunde tänkas ha, kändes det som. Trots tillfällets svåra drogabstinens kom vi sakta men säkert till insikt om att vi ville mer med våra liv.

De änglar och mentala tarotguider vi alla har inom oss hjälper oss att inse vad det är vi behöver för att hamna rätt. Tillsammans skulle jag och John faktiskt ta oss i kragen och bygga oss själva ett värdigt liv. Vi visste inte hur, men vi visste att ingen annan än oss själva kunde hjälpa oss. Allt har en tid och en plats och det är nu.

Dagen efter vårt samtal om vår framtid gick John på sin vanliga runda kring staden när han såg en vit fjäder (jag älskar fjädrar, har alltid samlat på dem), han såg denna fjäder som en symbol så han plockade upp den och tog med den till mig. Fjädern följde med mig vart jag än gick, jag hade den alltid i min bröstficka och lämnade den aldrig någonstans. Men efter ett par månader lyckades jag tappa bort den. En dag var den bara borta.

Jag läste på en del om spådamer och spådom, och inom denna kultur stod det berättat om hur vita fjädrar är ett tecken på att vi har änglar omkring oss. Att fjädern sedan försvann betydde inte att jag stod ensam, utan att fjädern hade gett mig den hjälp den kunde.

Jag och John började ta tag i saker. En kamp för ett eget hem, en stabil grund och ekonomisk trygghet, är ingen enkel match för två stycken missbrukare utan trovärdighet. Svårigheterna var för många och kampen för hård. Vi var ännu inte starka nog, vi hade ännu inte kommit i tillräckligt nära kontakt med våra inre. Dessa jobbiga och svåra omständigheter gjorde att jag och John lämnade varandra. Dock var vår bekantskap, trots dess destruktivitet, något jag behövde för att komma in på rätt väg.

Efter en tid började jag att dricka alkohol igen. Jag använde dock inte droger, men jag drack mig redlöst full i några veckors tid innan jag insåg att jag måste fortsätta kämpa för mina rättigheter som människa. Vägen dit var lång men jag lyckades. Jag gav mig tusan på att vara nykter och på att jag skulle lyckas att skaffa mig ett eget boende och en någorlunda ekonomi, och jag klarade det.

Jag fick till slut hjälp till ett boende, och jag hade inte druckit alkohol på flera månader. Jag tänkte ofta under resans gång på den där vita fjädern. Min guide. Vårt tecken. Vid ett tillfälle kontakta jag hjälp, genom spådom. Jag förväntade mig egentligen inte så mycket, men när kvinnan jag pratade med började prata om änglarna som fanns omkring mig och till och med nämnde den vita fjädern så försvann mina tvivel. 

Hon berättade att vi alla egentligen har en egen sierska inom oss – vår intuition. Det gäller bara att tillåta sin intuition arbeta fritt och att lyssna på vad vår intuition vill säga oss. Spåkvinnan berättade också att den healing och den experthjälp vi behöver, redan finns inuti oss alla. Tyvärr hade mitt missbruk gjort mig ”döv” inför vad mitt inre försökte få mig att förstå.

Denna spådam berättade också att hon såg att en person blivit sänd till mig, en person som skulle hjälpa mig att bättre förstå mig själv och meningen med mitt liv. Efter spåkvinnan sagt detta till mig träffade jag John igen. Han hade också lyckats hålla sig nykter men han hade inte tagit sig lika långt i livet som jag. Men inte kunde jag väl låta honom bo på gatan?

Känslorna fanns fortfarande där för min älskade karl, så jag lät honom olovligt flytta in som en vän mot löftet att han inte fick bjuda in några av våra gamla ”vänner” till vårt boende, då John och jag var tvungna att bryta kontakten med dessa personer för att klara av att ta oss framåt. 

Efter ett par månader spirade kärleken mellan mig och John igen och jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv. En dag bestämde vi oss för att ta en promenad till ”vår” bänk nere vid vattnet för att bara begrunda allt som vi dittills hade åstadkommit. Väl nere vid bänken, med Johns armar kring min midja och med lycka och tillfredsställelse i luften så såg jag den, en vit fjäder.

Den vita fjädern är för mig en symbol än idag, en symbol som jag har med mig vart jag än går, ett budskap som kanske kommer direkt från tarotguiderna? Eller från änglarna?

Livet är fortfarande inte lätt för mig eller John men vi har nu en annan syn på livet. När saker börjar bli jobbiga så tittar jag på fjädern som påminner mig om hur otroligt starka jag och John är, och påminns om att jag och John klarar allt.

Du är aldrig ensam. Hur svårt ditt liv än är så finns det tarotguider, andliga vägledare och änglar runt omkring oss, som inte vill något annat än att vi skall finna styrkan och kärleken vi alla har inom oss. Känner du att du är i en situation du inte klarar av att hantera så ta chansen, hur kritisk du än må vara, och leta upp någon som kan hjälpa dig att komma närmare dig själv. 

Se också till att vara öppen för de tecken som faktiskt finns omkring dig. En fjäder på marken kan vara lätt att missa. En tanke som bara kommer, som du inte vet vart den kommer ifrån, lyssna på den. Glöm heller inte att de som vakar över dig kan höra dig, var inte rädd för att be dem om hjälp. Allt har en tid och en plats.