Nästan sommar…

En liten bit kvar bara, sedan prunkar grönskan och fåglarna kvittrar som en orkester på morgonen. Hörde faktiskt i morse ett nästan öronbedövande kvittrande när jag gick med hunden vid 04-tiden. Han är van att få en långpromenad, innan jag sätter mig vid skrivbordet på morgonen.

Passar på att ta det lite lugnt nu, efter alla vår- och eldhögtider. Påsk, Valborg, 1 maj och Beltane, den gamla hednafesten för nystart den 1 – 2 maj när det gamla brändes för att ge plats för det nya. . Blev många manifestationer, ritualer, spell och önskningar. April var ju dessutom en månad med nymåne, fullmåne och mörkmåne, dvs 2 nymånar i samma månad.

Med lite fantasi kan man föreställa sig massor av händelser i skog och mark. Vi har just kommit in i älvmånens månad maj. Det är fullmånen den 18 maj, som kallas Älvmånen, älvornas och småfolkets måne. Skogsnymfmånen är ett annat namn. Till och med skrämselmånen kallas den ibland, på grund av det övernaturliga och även slitningarna mellan världar, som sägs ske vid den här tiden.

Glöm inte att meditera vid just den här fullmånen som sägs vara mycket speciell. Själv brukar jag ofta be ärkeängeln Haniel, mångudinnan, om hjälp vid fullmånemeditationer och alldeles speciellt vid Älvmånen. Den kvinnliga energin känns väldigt stark och vi behöver samla oss för allt det nya. Det verkar vara tid för att tänka igenom allt väldigt noga – Merkurius går redan den 10 maj in i retrograd och stannar där en bra bit över fullmånan. Bara det en grund att se över sina beslut, korrigera där det behövs och lägga gamla misstag bakom sig.

I vårt avlånga land kan vi i maj månad fortfarande resa mellan Skånes blomsterprakt och Lapplands snö – vid den här årstiden “velar” naturen, så vi kan få överraskningar var vi än bor. Född och uppväxt i Värmlands djupa skogar har jag alltid varit “naturmänniska”, följt årstider och månfaser. Gör det fortfarande, Kanske till och med allt mer.

Jag har bott och jobbat i många länder, men hemma är Sverige – det är här mitt hjärta bor. Har alltid längtat hem. En gammal svensk författare, värmlänning faktiskt, skrev en gång, ungefär, “Jag längtar hem, ej till människor utan till stenarna, skogen, naturen där jag lekte som barn”. Gustav Fröding hette han, författare, diktare och journalist. Präglad av Värmland, detta sagornas och skogarnas landskap, mår jag bäst i tysta skogslandskap – det är här jag som sierska får mina bästa andliga resultat.

Med ljus och kärlek från vårgröna skogar, hälsar Laura